Nu drar vi till Manila

Idag var det dags att lämna Panglao och Alona Beach. Vi sov lite sådär eftersom regnet verkligen öste ned hela natten och smattrade som besatt på taket. När det var dags att resa på morgonen hade dock regnet avtagit och det duggade bara lite lätt. Vi lämnade hotellet strax före 8 och tog en taxi till flygplatsen. Ätit hade vi inte gjort utan vi tänkte att vi kunde göra det på flygplatsen efter att vi checkat in. Tyvärr var avgångshallen bara en sunkig sal utan ens tillräckligt med sittplatser, så någon frukost blev det inte. Flyget gick 10.10 och var med Cebu Pacific som är det flygbolag som vi bokat alla resor med, förutom ToR till Hongkong som är med SAS/Air China. På flyget såg vi fram emot att köpa en macka, men inget sådant fanns denna gång utan vi fick äta chips istället. Flygresan upp till Manila tog 1 h och 15 minuter. Våra väskor kom nästan först på bandet och sedan gick vi direkt och ställde oss i den långa långa Taxi-kön för en viss sorts licensierade taxibilar som kör på taxameter. Dessa skulle vara de billigaste och vi kom också fram till hotellet för en väldigt billig penning. De hade också koll på säkerheten och skrev upp vad man hette, vart man skulle och vilken bil man åkte med. 

Vi hade bokat rum på ett hotell som heter Copacabana och som ligger i stadsdelen Pasay. Vi blev rekommenderade det hotellet av Fred som sade att det var bra att bo i Pasay eftersom den stadsdelen är nära flygplatsen och om man skall resa tidigt är det bra att bo nära den då trafiken tydligen är hemsk. På vägen till hotellet fick vi en första skymt av gatulivet i Manila och vi kan konstatera att det är ruffigt och att staden verkar vara väldigt stor och utspridd till ytan. Redan när man landar med flyget kan man se vissa slumområden precis vid flygplatsen.

När vi kom till hotellet vid 13 var rummet så klart inte färdigt ännu för incheckningen började ju kl 14. Vi lämnade då bagaget och gick och käkade istället, vilket var välbehövligt då vi levt på chips hela förmiddagen. Vi gick till ett snabbmatställe precis runt hörnet som oväntat nog Kenny Rogers lånat ut sitt namn till, Kenny Rogers Roaster. Vi antar att det är någon kedja av något slag, men vi har inte sett ett Kenny Rogers-ställe tidigare. När maten var uppäten var kl 14 och vi gick tillbaka till hotellet för incheckning. Rummet var ändå inte klart trots att kl var 14 och vi fick vänta ytterligare 15 min innan vi fick nyckeln. Vi har nog inte träffat en enda person här som jobbar inom service som man skulle kunna kalla rapp och effektiv. Många är vänliga och trevliga, absolut, men alla är verkligen sjukt långsamma så snart någon form av jobb skall utföras. 

Det här hotellet är ganska slitet, men vi valde det som sagt pga att vi blivit rekommenderade att bo i denna stadsdel, samt att det finns ett poolområde man kan använda om man tröttnar på att springa på stan. När vi lämnat våra saker på rummet tog vi en promenad bort till ett stort köpcentrum som ligger ett par km bort vid Manilabukten, på mark som man skapat genom att fylla ut havet. Köpcentrat som är gigantiskt heter Mall of Asia och är till ytan nästan 400.000 kvm. Det stod klart 2006 och är tydligen Filippinernas näst största köpcentrum och det fjärde största köpcentrat i världen. Där finns hur mycket restauranger som helst, butiker i mängder, en fullstor ishockeyrink, bowlinghall och flera biografer. Utanför själva ”mallen” mot den långa strandpromenaden finns ytterligare restauranger, zipline, karuseller, pariserhjul, hoppborgar, segwayuthyrning och pool där barnen kan flyta omkring inne i stora plastbollar. På Mall of Asia drev vi runt några timmar och kikade på folk och kunde konstatera att alla inte är fattiga här utan det finns en hel del personer i Filippinerna som har det gott ställt, och de personerna verkar bland annat samlas här. De flesta var välklädda och prydliga och såg inte ut som genomsnittet från gatan.

Utanför Mall of Asia på "framsidan"

Strandpromenaden utanför Mall of Asia

Mall of Asia på kvällen

Eftersom vi inte hade några kvällsplaner och Manila knappas är en stad där man ska driva runt på måfå, bestämde vi oss för att stanna kvar i köpcentret och gå på bio och se ”The Hobbit”. Visserligen såg vi filmen två dagar innan vi reste från Sverige, men båda såg den gärna igen och nu fick vi se den i IMAX-format på en av världens största filmdukar. När filmen var slut tog det ett tag att få tag på en taxi. Det hade gått snabbare att gå hem, men här ska man ta det säkra före det osäkra. Vi får återkomma med fler intryck imorgon när vi varit på lite mera sightseeing.