fredag 3 maj 2019

Ö-hoppande i El Nido

Idag var det så dags för att bege oss ut i skärgården utanför El Nido. Först måste vi dock redogöra för något ytterst märkligt som hände i natt. Vid tretiden sattes julmusik igång på högtalare över byn, samtidigt som ett taktfast och högt trummande av något slag inleddes. Självklart vaknade vi av detta, så som det säkert var avsett att hela byn skulle göra. Detta trummande höll sedan i sig någon timme eller så. Efter lite googlande kom vi fram till att det var en religiös tillställning, där den filippinska befolkningen i nio dagar med start den 16e utför Simbing Gabi, eller "Night Worship". Det ser således ut som att vår "nya" väckarklocka är inställd på klockan tre varje natt till det att  vi lämnar El Nido.

Nåväl, efter frukost uppe på hotellets fina takterass mötte vi vid nio upp den grupp vi skulle åka ut på ö-hoppande tillsammans med idag. Turen var främst inriktad på snorkling vid ett antal rev på öarna Matinloc och Tapiutan. Vi inledde med att bege oss till en strand på Matinloc där vi stannade till för en halvtimmes snorkling.  Efter detta åkte vi så vidare till en annan del av ön. Här stannade vi så till synes längs en bergvägg, men efter lite simmande visade sig att det fanns en liten ihålighet i berget som tog oss in till en insluten liten strand, kallad "secret beach". Här var det ingen snorkling, utan vi gjorde endast ett strandhugg. Härefter åkte vi vidare till nästa strand vid vilken vi även åt lunch, bestående av grillad fisk, grillspett, sallad, ris och frukt. Riktigt bra. Här stannade vi lite längre och här fanns också rev med utrymme för snorkling. Slutligen åkte vi sedan till den sista ön på dagens rutt, där det var en ny snorklingssejour för de som ville, och solbadande på stranden för de som så önskade. Efter detta styrde så skutan hem och efter sju och en halv timme på sjön var vi så tillbaka i El Nido. 

Strandhugg på ön Matinloc
 Öppningen till Secret Beach sedd inifrån, på ön Matinloc
Nemo var territoriell och ville inte ha besök
 Ytterligare ett strandhugg på Matinloc

Ser man till snorklingen så var den helt okej. De flesta fiskar man ser på snorklingsturer på välkända snorklingsplatser fanns här, såsom papegojfisk, blåsfisk, Sergeant Fish, Clown Fish, mm. Dagens snorkling var dock inget som stack ut, utan vi har båda snorklat på bättre platser. Allt handlar ju dock vad man refererar till och flera i gruppen var tyckte det var väldigt bra. Så som reven är formade är det säkert betydligt bättre dykning än snorkling på de platser vi var vid idag, då det efter cirka tjugo meter blir en trettio-fyrtio meter vertikal vägg ner i djupet, där det säkert är bra dykning. En mycket rolig händelse var dock när en väldigt stor muräna kom simmandes på nära håll. Skärgården är häftig med massa öar vilka helt vertikalt reser sig ur havet. Bergen i sig var också väldigt annorlunda, där kanterna runtom hela sidorna var sylvassa och till utseende påminde mycket om hajtändsrader. Skärgården kan till stor del liknas vid Halong Bay i Vietnam eller Krabi i Thailand, med skillnad att öarna är lite större och färre till antalet.

Efter en lång dag till sjöss i solen, blev det så en lugn kväll nere vid stranden i El Nido, där det spisades såväl god mat som några kalla San Miguel. I morgon beger vi oss åter ut i skärgården, denna gång blir det en ny uppsättning öar och med på denna tur har vi även kajaker.
Kvällshäng efter middagen på baren i El Nido som har fungerande Wifi
På återhörande
Martin&Malin

söndag 6 november 2016

Vinterhjul

Igår var det så dags att sätta på vinterhjulen. Oskar och Alexander var högst behjälpliga. Alexander rullade iväg sommarhjulen för förvaring och Oskar höll pappa alert genom att ständigt plocka på sig hjulbultar och annat han lyckades komma över. Nu är vintersulorna på och idag luftade jag riskokaren för första gången på länge genom att åka och köpa ett vitrinskåp till matsalsrummet. 




lördag 5 januari 2013

Tillbaka i Hong Kong

Precis som vi inledde vår resa i Hong Kong, så avslutar vi den även i denna stad. Detta innebär att vi idag lämnade Manilla och Filippinerna. Istället gick så idag flyget tillbaka till Hong Kong. Väckarklockan ringde vid 05.00 och efter två timmar i luften landade vi så vid 10.00 i Hong Kong. Vi tyckte hotellet vi bodde på tidigare var både bra och prisvärt, så vi valde att bo på detta igen. Vid elvatiden var vi så incheckade och klara för att göra det vi kände att vi missade vid vår förra vistelse här.

Detta innebar främst ett besök i ICC Tower, då vi vid varje besök i större städer försöker se till att ta oss upp i den högsta byggnaden som finns för att därifrån få en panoramavy över den stad vi befinner oss i. ICC Tower är Hong Kongs högsta byggnad med en höjd om 484 meter. Detta innebär också att ICC Tower är den femte högsta byggnaden i världen. Tanken var först att denna skyskrapa skulle vara betydligt högre, men då inga byggnader får vara högre än de omgivande bergen fick de ursprungliga planerna revideras något. Observationsdecket är på våningsplan 100, vilket ligger på 393 meters höjd. Härifrån har man en 360 graders panoramautsikt över Hong Kong och Victoria Harbour.

Nedre Kowloon, med Hong Kong Island i bakgrunden









Vårt hotell är det vita i vänsterhörnet, bredvid det höga byggnadskomplexet. Det ser väldigt litet ut, men är trots allt 25 våningar högt och hyser 530 hotellrum.



Efter vårt besök i ICC Tower var det så dags att ta oss från Kowloon ner till Hong Kong Island, då vi idag även ville utforska denna del av Hong Kong lite mer än vad vi hann göra vid vårt förra besök. Vi återvände därför till SoHo, där vi även åt lunch. Vi promenerade sedan tillbaka mot Victoria Harbour, där vi tog Star Ferry tillbaka till Kowloon. Då vi tycker om att uppleva städer till fots promenerade vi även genom Kowloon tillbaka till vårt område där hotellet BP ligger.

ICC Tower, sedd från en Star Ferry mellan Hong Kong Island och Kowloon.

Delar av Kowloon, sett från hotellrummet

Kvällen spenderades i de norra delarna av Kowloon,  där bland annat lite sista-minuten-shopping skedde på nattmarknaden...

fredag 4 januari 2013

Sightseeing i Manilla

Idag var planen att vi skulle sightseeinga lite i Manila. Staden har praktisk taget inga sevärdheter och stadsdelarna ligger utspridda och det finns inget naturligt centrum. En plats som turister brukar besöka i alla fall är Intramuros.  Intramuros betyder ”staden innanför murarna” och var den ursprungliga staden som byggdes av spanjorerna på 1500-talet. Den är ett större område inhägnat av en gammal mur och där finns några platser värda att besöka. Vi tog en taxi dit och det blev väldigt billigt igen. Ber man taxichaffisen att köra på taxameter blir det alltid mycket billigare än det fasta pris som de ofta försöker förhandla istället.

Första platsen vi besökte inom Intramuros var Fort Santiago. Det har legat en gamma befästing där sedan urminnes tider, men den del som idag står kvar av det gamla fortet byggdes i slutet på 1500-talet av spanjorerna. De använde det bland annat som fängelse och José Rizal, Filippinernas nationalhjälte som emotsatte sig den spanska ockupationen satt fängslad här innan han avrättades 1896. Vid fortet har man med steg i metall, märkt ut hans sista vandring från fängelsecellen till avrättningsplatsen. Under den Amerikanska ockupationen som startade 1898 användes fortet som högkvarter för de amerikanska styrkorna och under andra världskriget blev Fort Santiago erövrat av Japanerna som använde fortet som fängelse för krigsfångar. Under slaget om Manilla 1945 som utspelades mellan japanska och amerikanska styrkor blev fortet förstört i hög grad, men idag har man restaurerat det.

Fort Santiago




Efter fortet gick vi förbi Manilas katedral. Den ursprungliga kyrkan blivit förstörd och skadad sedan den byggdes 1581 och den version av katedralen som står där idag stod klar 1958. Katedralen var dock stängd för renovering så vi fick gå vidare utan att ha sett den från insidan.
Nu gick vi och kikade på en annan kyrka, San Augustin Church, som stod klar 1607. Det är en väldigt fin kyrka som sedan 1993 är med på UNESCOs världsarvslista. Det är tydligen vanligt att välbärgade väljer att gifta sig i denna kyrka.

San Augustin Church







Därefter lämnade vi Intramuros och gick till den närbelägna Rizal Park för att kika på Rizal monument, ett minnesmärke över ovan nämnda avrättade nationalhjälte.

Rizal Monument


För att se lite fler områden av Manilla, utöver Pasay där vi bor och ”ursprungliga” Manilla i form av Intramuros valde vi att därefter promenera söderut genom stadsdelarna ner mot Pasay. Vi gick först genom stadsdelen Ermita och därefter genom en stadsdel som heter Malate. Båda områdena kändes riktigt nedgångna och gatorna kantades av såväl hemlösa som låg och sov, som tiggande barn. Då det inte var särskilt trevliga områden att promenera i och vi gått rätt länge tog vi så en taxi sista biten tillbaka till hotellet. Där spenderade vi de sista timmarna på eftermiddagen vid poolen på hotellet.

 Området Ermita, där vi åt vår lunch idag



Nu drar vi till Manila

Idag var det dags att lämna Panglao och Alona Beach. Vi sov lite sådär eftersom regnet verkligen öste ned hela natten och smattrade som besatt på taket. När det var dags att resa på morgonen hade dock regnet avtagit och det duggade bara lite lätt. Vi lämnade hotellet strax före 8 och tog en taxi till flygplatsen. Ätit hade vi inte gjort utan vi tänkte att vi kunde göra det på flygplatsen efter att vi checkat in. Tyvärr var avgångshallen bara en sunkig sal utan ens tillräckligt med sittplatser, så någon frukost blev det inte. Flyget gick 10.10 och var med Cebu Pacific som är det flygbolag som vi bokat alla resor med, förutom ToR till Hongkong som är med SAS/Air China. På flyget såg vi fram emot att köpa en macka, men inget sådant fanns denna gång utan vi fick äta chips istället. Flygresan upp till Manila tog 1 h och 15 minuter. Våra väskor kom nästan först på bandet och sedan gick vi direkt och ställde oss i den långa långa Taxi-kön för en viss sorts licensierade taxibilar som kör på taxameter. Dessa skulle vara de billigaste och vi kom också fram till hotellet för en väldigt billig penning. De hade också koll på säkerheten och skrev upp vad man hette, vart man skulle och vilken bil man åkte med. 

Vi hade bokat rum på ett hotell som heter Copacabana och som ligger i stadsdelen Pasay. Vi blev rekommenderade det hotellet av Fred som sade att det var bra att bo i Pasay eftersom den stadsdelen är nära flygplatsen och om man skall resa tidigt är det bra att bo nära den då trafiken tydligen är hemsk. På vägen till hotellet fick vi en första skymt av gatulivet i Manila och vi kan konstatera att det är ruffigt och att staden verkar vara väldigt stor och utspridd till ytan. Redan när man landar med flyget kan man se vissa slumområden precis vid flygplatsen.
När vi kom till hotellet vid 13 var rummet så klart inte färdigt ännu för incheckningen började ju kl 14. Vi lämnade då bagaget och gick och käkade istället, vilket var välbehövligt då vi levt på chips hela förmiddagen. Vi gick till ett snabbmatställe precis runt hörnet som oväntat nog Kenny Rogers lånat ut sitt namn till, Kenny Rogers Roaster. Vi antar att det är någon kedja av något slag, men vi har inte sett ett Kenny Rogers-ställe tidigare. När maten var uppäten var kl 14 och vi gick tillbaka till hotellet för incheckning. Rummet var ändå inte klart trots att kl var 14 och vi fick vänta ytterligare 15 min innan vi fick nyckeln. Vi har nog inte träffat en enda person här som jobbar inom service som man skulle kunna kalla rapp och effektiv. Många är vänliga och trevliga, absolut, men alla är verkligen sjukt långsamma så snart någon form av jobb skall utföras. 
Det här hotellet är ganska slitet, men vi valde det som sagt pga att vi blivit rekommenderade att bo i denna stadsdel, samt att det finns ett poolområde man kan använda om man tröttnar på att springa på stan. När vi lämnat våra saker på rummet tog vi en promenad bort till ett stort köpcentrum som ligger ett par km bort vid Manilabukten, på mark som man skapat genom att fylla ut havet. Köpcentrat som är gigantiskt heter Mall of Asia och är till ytan nästan 400.000 kvm. Det stod klart 2006 och är tydligen Filippinernas näst största köpcentrum och det fjärde största köpcentrat i världen. Där finns hur mycket restauranger som helst, butiker i mängder, en fullstor ishockeyrink, bowlinghall och flera biografer. Utanför själva ”mallen” mot den långa strandpromenaden finns ytterligare restauranger, zipline, karuseller, pariserhjul, hoppborgar, segwayuthyrning och pool där barnen kan flyta omkring inne i stora plastbollar. På Mall of Asia drev vi runt några timmar och kikade på folk och kunde konstatera att alla inte är fattiga här utan det finns en hel del personer i Filippinerna som har det gott ställt, och de personerna verkar bland annat samlas här. De flesta var välklädda och prydliga och såg inte ut som genomsnittet från gatan.
Utanför Mall of Asia på "framsidan"

Strandpromenaden utanför Mall of Asia


Mall of Asia på kvällen

Eftersom vi inte hade några kvällsplaner och Manila knappas är en stad där man ska driva runt på måfå, bestämde vi oss för att stanna kvar i köpcentret och gå på bio och se ”The Hobbit”. Visserligen såg vi filmen två dagar innan vi reste från Sverige, men båda såg den gärna igen och nu fick vi se den i IMAX-format på en av världens största filmdukar. När filmen var slut tog det ett tag att få tag på en taxi. Det hade gått snabbare att gå hem, men här ska man ta det säkra före det osäkra. Vi får återkomma med fler intryck imorgon när vi varit på lite mera sightseeing.



onsdag 2 januari 2013

Snorklingstur till ön Balicasag

Idag chartrade vi en båt för att åka till en ö som ligger runt fyrtio minuters båtfärd utanför Panglao och som heter Balicasag. Vi träffade vår kapten Val som skulle ta oss dit efter frukosten vid nio. Väl ombord på båten och efter att Val stakat ut en bit, bort från den grunda delen av stranden, plockade han fram en bit snöre för att med detta starta upp motorn. Våra tankar gick outsökt till farbror Melker i Saltsjökråkan och undrade sålunda om vi skulle få se se honom bada nu. Alternativt om vi kanske skulle bli kvar vid stranden hela dagen, precis som killen i S.O.S Sällskapsresan. Det gick dock bra och fyrtio minuter senare la vi till vid den lilla ön Balicasag.

Morgon på Alona Beach

Vår båt med kapten Val

Ön Balicasag i fjärran

Stranden på Balicasag

Efter en kort tids promenad på ön paddlades vi så ut till området där revet övergår till vertikal vägg ner i djupet och där det fanns gott om fisk att betrakta. Vi kunde utan problem själva ha simmat ut dit själva, men tyckte ändå det var okej att betala för att en på ön lokalt boende skulle paddla ut oss, även om det var i dyraste laget, sett ur en lokalprissättningssynvinkel. Det kan också varit så att man var tvungen att ha med sig någon ut till revet och det kostade en slant att besöka det, likt ett inträde. Detta var den bästa snorklingsplatsen av de vi varit på under denna resa och här fanns det mycket med fisk i massor av varierande arter. Efter det att vi kände oss färdiga med snorklingen fortsatte vi att hänga en tid på den lilla ön innan vi så tidig eftermiddag åkte tillbaka till Alona Beach igen.

Lite blandat från Balicasag


Kvällen spenderade vi så hemma hos Fred, som under stora delar av året bor här vid Alona Beach med sin fru och barn. Efter en trevlig kväll gick vi så i ficklampssken tillbaka i mörkret till vårt hotell. Där var det så dags att börja packa ihop våra saker, då det tidigt i morgon bitti är dags för avfärd mot ny destination...


Skyming över Alona Beach


tisdag 1 januari 2013

Solbadande på Alona Beach

God fortsättning på det nya året!

På temat slappa är också en aktivitet har vi idag inte gjort många knop, utan vi har idag hängivit oss till att sola och bada. Idag reste vi inte iväg någonstans, utan vi stannade kvar på Alona Beach. Detta är endast andra heldagen som vi varit på Alona Beach, då vi vid de senaste dagarna som vi vigt åt solbadande åkt iväg till andra stränder. Det finns därför inte särskilt mycket att förtälja om denna dag, och bilder från stranden har vi redan visat i tidigare inlägg. Martin passade idag på att snorkla utanför strandens vänstra udde, vid vilken Fred sa att det var den bästa snorklingen vid Alona Beach. Trots ett evigt sicksackande över ett hyfsat stort område gick det dock konstatera att de koraller som fanns var få och glesbefolkade med djurliv. Lite fiskar gick att se, men som snorkling är husrevet vid Alona Beach inte mycket att skryta över. Hela bottnen de 200-300 metrarna ut till den vertikala väggen ner i djupet, bortsett från de första 50 metrarna som är fin korallsand, består nästan uteslutande av delvis söndervittrade koraller som nuförtiden mer skapar en grogrund för sjöstjärnor av alla de slag. Även sjögräs har nu slagit rot och börjat breda ut sig där det säkert för länge sedan var ett mycket fint korallrev, om man ser till den koralldelsbeströdda bottnen. Men som sagt, utan söndervittrande korall, heller ingen korallsandsstrand.

Otaliga sjöstärnor finns på bottnen utanför Alona Beach

En sak som vi inte kommenterat tidigare men som är en sak vi förundrat kunnat konstatera varje dag här i Filippinerna är hur ouppmärksamma och oförmögna restauranger och dess personal är att serva sina kunder och försöka skapa merförsäljning för sig själva. Inget restaurangbesök, oavsett om det är frukost, lunch eller middag, har vid något tillfälle för oss gått på under en timme. Det är alltså helt omöjligt att "ta någonting snabbt" och måltider måste börja planeras in långt innan man börjar bli hungrig. Snittiden för lunch och middag skulle vi nog kunna uppskatta till att ligga runt en timma och fyrtiofem minuter, och det är endast för att vi vid placering, beställning och betalning söker upp servitörspersonal, annars skulle vi nog fortfarande sitta nere vid Trudy's och vänta på att få beställa dagens lunch. Inte så roligt när man hellre vill hänga i strandbrynet än på en plaststol i väntan på att få notan. Vi har heller aldrig blivit tillfrågade om något mer önskas, eller om vi vill beställa mer dricka, trots att glasen som mest står tomma på vårt bord. Konstigt att man i ett fattigt land inte vill maximera sin försäljning. Andra strandförsäljare är ihärdiga men på restaurangerna finns inga sådana tendenser. Det kanske visserligen är bra, då öl ofta är billigare än läsk. Som svensk beställer man ju inte gärna läsk när man kan få öl till en billigare penning.

Lunchdags på Trudy´s

Avseende en annan aspekt på restauranger har vi hittat en pizzeria som ligger nere på stranden som har väldigt goda pizzor, vilka väl kan mäta sig med, om inte överträffa, valfri Oskarshamnspizzeria. Det trodde man inte att man skulle finna i Sydostasien. Normalt sett brukar vi inte äta västerländsk mat när vi reser utan försöker till stor utsträckning hålla oss till den lokala matkulturen. Vad gäller den filippinska matkulturen är den dock, åtminstone enligt vår uppfattning, vare sig särskilt omfattande eller smakrik. Därför blir det snart nedgång till stranden, och Alona Pizza. Vem vet, kanske slinker även några kalla San Mig ner - det vill säga, om vi lyckas få uppmärksamhet av någon servitris, det är ju som bekant rätt svårt...