På temat slappa är också en aktivitet har vi idag inte gjort många knop, utan vi har idag hängivit oss till att sola och bada. Idag reste vi inte iväg någonstans, utan vi stannade kvar på Alona Beach. Detta är endast andra heldagen som vi varit på Alona Beach, då vi vid de senaste dagarna som vi vigt åt solbadande åkt iväg till andra stränder. Det finns därför inte särskilt mycket att förtälja om denna dag, och bilder från stranden har vi redan visat i tidigare inlägg. Martin passade idag på att snorkla utanför strandens vänstra udde, vid vilken Fred sa att det var den bästa snorklingen vid Alona Beach. Trots ett evigt sicksackande över ett hyfsat stort område gick det dock konstatera att de koraller som fanns var få och glesbefolkade med djurliv. Lite fiskar gick att se, men som snorkling är husrevet vid Alona Beach inte mycket att skryta över. Hela bottnen de 200-300 metrarna ut till den vertikala väggen ner i djupet, bortsett från de första 50 metrarna som är fin korallsand, består nästan uteslutande av delvis söndervittrade koraller som nuförtiden mer skapar en grogrund för sjöstjärnor av alla de slag. Även sjögräs har nu slagit rot och börjat breda ut sig där det säkert för länge sedan var ett mycket fint korallrev, om man ser till den koralldelsbeströdda bottnen. Men som sagt, utan söndervittrande korall, heller ingen korallsandsstrand.
Otaliga sjöstärnor finns på bottnen utanför Alona Beach
En sak som vi inte kommenterat tidigare men som är en sak vi förundrat kunnat konstatera varje dag här i Filippinerna är hur ouppmärksamma och oförmögna restauranger och dess personal är att serva sina kunder och försöka skapa merförsäljning för sig själva. Inget restaurangbesök, oavsett om det är frukost, lunch eller middag, har vid något tillfälle för oss gått på under en timme. Det är alltså helt omöjligt att "ta någonting snabbt" och måltider måste börja planeras in långt innan man börjar bli hungrig. Snittiden för lunch och middag skulle vi nog kunna uppskatta till att ligga runt en timma och fyrtiofem minuter, och det är endast för att vi vid placering, beställning och betalning söker upp servitörspersonal, annars skulle vi nog fortfarande sitta nere vid Trudy's och vänta på att få beställa dagens lunch. Inte så roligt när man hellre vill hänga i strandbrynet än på en plaststol i väntan på att få notan. Vi har heller aldrig blivit tillfrågade om något mer önskas, eller om vi vill beställa mer dricka, trots att glasen som mest står tomma på vårt bord. Konstigt att man i ett fattigt land inte vill maximera sin försäljning. Andra strandförsäljare är ihärdiga men på restaurangerna finns inga sådana tendenser. Det kanske visserligen är bra, då öl ofta är billigare än läsk. Som svensk beställer man ju inte gärna läsk när man kan få öl till en billigare penning.
Lunchdags på Trudy´s
Avseende en annan aspekt på restauranger har vi hittat en pizzeria som ligger nere på stranden som har väldigt goda pizzor, vilka väl kan mäta sig med, om inte överträffa, valfri Oskarshamnspizzeria. Det trodde man inte att man skulle finna i Sydostasien. Normalt sett brukar vi inte äta västerländsk mat när vi reser utan försöker till stor utsträckning hålla oss till den lokala matkulturen. Vad gäller den filippinska matkulturen är den dock, åtminstone enligt vår uppfattning, vare sig särskilt omfattande eller smakrik. Därför blir det snart nedgång till stranden, och Alona Pizza. Vem vet, kanske slinker även några kalla San Mig ner - det vill säga, om vi lyckas få uppmärksamhet av någon servitris, det är ju som bekant rätt svårt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar