Efter en utflyktsdag igår var vår plan för dagen att återigen spendera vår tid på stranden. Rastlösa och nyfikna på nya platser som vi är, bestämde vi oss dock för att hitta en ny strand att hänga på idag. Efter avslutad frukost på vårt stammisfrukostställe Trudy's nere på stranden kom vi så överens med en Tricycleförare att ta oss till stranden Dolja uppe i nordöstra hörnet av Panglao. Vi visste inte så mycket om denna strand, mer än att vi hade sett att den fanns på Google Maps. Strax innan vi kom fram fick den Tricycle vi färdades i punktering och vi fick istället helt sonika promenera de sista tio minutrarna.
Promenad sista biten efter det att vår Tricycle fått punktering
Vi bestämde i alla fall om upphämtning vid klockan tre, så vi skulle kunna komma tillbaka igen. När vi så kom ner till stranden var det inte riktigt som vi hade tänkt oss dock. Vi visste att det skulle vara en runt tre kilometer lång, mycket långgrund korallsandsstrand, samt att det skulle vara väldigt lite turister då det endast fanns ett fåtal hotell i området. Detta stämde väl och var således inget som överraskade oss. Det som däremot kom som en överraskning var att det inte fanns något vatten på stranden! Det visade sig att det var ett sådant lågvatten här, i kombination med den extrema långgrundheten, att vattenbrynet nu låg minst 70-80 meter ut.
Vattnet på väg tillbaka, men fortfarnde långt ute
Krabbor i hundratusental nedgrävda i sanden
Uppgrävd liten krabba
Detta gjorde dock för stunden inte så mycket, då bottnen i sig var rätt intressant. På varje kvadratdecimeter, hela stranden lång, hade krabbor och snäckor grävt ner sig då vattnet drog sig tillbaka. Martin blev som en femåring till sinnet och såg till att gräva fram lite olika krabbor som hade grävt ner sig. Malin låg först på stranden och solade, men kom även hon lite senare och hjälpte till med grävandet. Vi såg dock att vattnet sakta men säkert började koma åter och inom någon timme eller två var vattennivån inte långt ifrån vad vi tror var normal strandlinje. Vi var nästan helt för oss själva på denna strand, så när som på sju filippinska pojkar som lekte i vattnet. Efter lite trevande bekantskapande och framkomsten att Martin hade en namne i pojkskaran blev de allt mer glada i att försöka prata med oss. När så Martin låg på magen och försökte filma en liten eremitkräfta, blev det för mycket för dom och alla kom då och lade sig runt omkring för att se vilka stolligheter västerlänningen höll på med. Efter detta satt vi och pratade lite smått, samtidigt som mästerverk ritades i sanden.
Lite samspråk med ett gäng filippinska pojkar
En bläckfisk kanske?
Härligt långgrund strand i Dolja
I vanlig ordning passade vi även på att promenera längs stranden, med skillnad denna gång att vi gick hela vår strandpromenad ute i vattnet. Även om vattnet nu kommit in var vattnet aldrig djupare än knähöjd även om vi var 40-50 meter ut från strandlinjen. Dagens höjdare var dock det faktum att man kunde ligga på rygg tjugo meter ut i vattnet och smådåsa, med en decimeter högt, trettio grader varmt vatten omkring sig och lika varm luft ovanför sig, samtidigt som man kisande mot solen kunde titta på när palmernas blad vajade i vinden. En känsla som blir fin att plocka fram i februari!
Solbadade enligt ordets rätta bemärkelse
Vår chaufför var i inte på plats när vi skulle åka hem, men vi fick tag i en annan som istället körde hem oss till Alona Beach och en efterlängtad sen lunch.
Kvällen spenderade vi på en restaurang nere på stranden och likaså tolvslaget inväntades och avnjöts i strandbrynet under en kavalkad av fyrverkerier från såväl land som från flottar/båtar ute i vattnet.
Gott Nytt År!!!
Martin & Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar