Idag var det dags för ett nytt försök att komma med en färja till ön Bohol och sedan vidare till Panglao. Vi sov okej på Business Hotel i Cebu, trots att det var full kommers utanför hela kvällen i form av nattmarknad och att det pågick en 17-årsfest i hotellets stora festsal på våningen under vår.
Vid 10 lämnade vi hotellet och tog en taxi till färjeterminalen för att borda en Supercat-katamaran. Vi hade ju klart med biljetter som vi fixat dagen innan så vi kunde gå direkt och checka in och bagaget scannades samt blev undersökt av en narkotikahund. Båten blev 20 min försenad så kl 11.45 kom vi iväg. Katamaranen sägs enligt uppgift gå i 50 km i timmen så man sitter inomhus hela tiden och har inte möjlighet att gå ut och sitta på däck.
Efter två timmar var vi framme i Bohols huvudort, staden Tagbilaran med ca 80.000 invånare. Det är dock inte där turisterna hänger och inte heller på ön Bohol utan på den mindre ön Panglao som har broförbindelse med Bohol. Vi skulle också så klart ta oss till Panglao och närmare bestämt Alona Beach, den största stranden på ön. Vi tog en taxi som behövde ca 30 min att köra oss dit. När vi kom fram var det dock problem att finna hotellet. Taxichaffisen visste inte vart hotellet låg och folk vi frågade på vägen verkade inte heller veta. Till slut fick vi ringa till hotellet vilket säkert inte var billigt men nöden har ingen lag. När vi fick tag i hotellet löste sig dock problemet snabbt och det visade sig att det låg två minuters promenad från platsen vi ringde ifrån.
Vårt hotell vid Alona Beach på Panglao
Efter att ha kastat in väskorna gick vi ut för att kika på stranden och äta lite. När vi sitter och avnjuter vår första måltid på Alona Beach dyker en bekant fejja från Firman upp – Martin..….. med sin sambo eller fru och deras tvillingar. Jag minns inte just nu vad Martin heter i efternamn och hade jag vetat så ska vi ändå inte posta hela hans namn på bloggen, men många av er som jobbar på samma bank som oss som läser detta vet säkert vem jag menar. Han var med på fotbollsresan till Kiev i juni. Han reser runt med sin familj i sex veckor i Filippinerna och HongKong. Helt galet men kul att springa på ett bekant ansikte nästan 1000 mil hemifrån (vi har faktiskt kollat och det är 9955 km mellan Stockholm och Tagbilaran dit färjan tog oss idag).
Efter att ha promenerat lite på stranden kan vi konstatera att det är väldigt, väldigt mycket svenskar här. I El Nido hörde vi bara enstaka sällskap, men här kryllar det av landsmän. Alona Beach är också i allra högsta grad turistanpassad och du kan inte gå många meter utan att få erbjudande om att köpa solglasögon, få massage, åka på utflykt eller bli invinkad på en restaurang. Stranden Alona Beach ser väldigt ren och fin ut och där ämnar vi ligga raklånga hela dagen imorgon slappa. Trots att det ofrivilliga stoppet i Cebu inte känns som bortkastad tid då det var intressant i sig, känns det nu som att vi har rest konstant sedan vi lämnade El Nido på juldagen. Därför ska det bli väldigt skönt att bara ta det lite lugnt ett par dagar framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar