Nästa stopp vi gjorde var vid en kyrka som heter Baclayon Church. Vi valde dock inte att gå in i kyrkan och det museum som fanns där, utan tittade istället endast på den utifrån. Det roligaste här var att betrakta ett gäng pojkar, härförda av en amerikanare, som försökte lära sig spela baseball. Det gick sådär. Vid denna kyrka tände Martin även ett ljus, liknande så som gjordes när vi var i Cebu.
Vi åkte därefter vidare och efter en stund svängde vår guide av för att visa oss världens längsta pythonorm. Vi var dock inte så sugna på detta utan ville vidare mot The Sanctuary. Efter en liten stund var vi så framme och fick då möjlighet att få se Filippinska Tarsiers. Detta är en utrotningshotad primat, vars familjgren är över 45 miljoner år och dessa återfinns här på södra Filippinerna. De är ytterst små, åtta till sexton centimeter långa, väger 80 till 160 gram, och får komfortabelt plats i en handflata. Lite speciellt med dessa djur är att ögonen sitter fast i ögonhålorna. Istället har tarsiers möjlighet att rotera huvudet i 180 grader för att på så sätt kunna se runt omkring sig. Deras ögon är också de relativt största jämfört dess kropp bland alla däggdjur. En tredje egenhet som finns med dess ögon är att de inte kan stänga några ögonlock, utan de har alltid ögonen helt öppna. Tarsiers är nattdjur och de vi såg idag sov eller rörde sig endast ytterst sparsamt, vilket kan vara svårt att förstå om man inte visste att de sov med ögonen öppna. Vad vi hört så modellerade Steven Spielberg sin filmfigur E.T. efter just denna art av Tarsiers. Det är också rätt tydligt när man ser de stora ögonen och de långa fingrarna.
Filippinska Tarsiers sovandes i träden med ögonen öppna
Efter att ha bekantat oss med dessa urgulliga/fulsnygga små primaterna ett tag åkte vi så vidare mot Chocolate Hills. Först stannade vi dock till vid en vägsträcka kallad Man Made Forest. Denna består av en två kilometer lång sträcka av tätt planterade mahognyträd. Vi gick här in på en liten sidostig för att titta lite och gick då på ett par riktigt stora tusenfotingar, vilka säkert var runt 30 centimeter långa, och större än några tusenfotingar vi någonsin sett tidigare.
Riktigt stora tusenfotingar som sprang runt i Man Made Forest
Slutligen kom vi så fram till Chocolate Hills. Detta är ett geologiskt område bestående av gammal korall och kalksten. Tidens tand har på något, ännu inte vetenskapligt klarlagt sätt, format över 1200 "Hershey-Kiss"-formade kullar, 40-120 meter höga. En legend som finns om dess formande är att det skulle kunna ha varit två jättar som bråkat genom att kasta klippblock mot varandra, och att de sedan inte "städade" upp efter sig. En annan legend talar om en jätte som blev så ledsen när hans käresta, en människa, dog, att han efter detta grät kraftigt. Dessa tårar bildade så dessa formationer när de torkade. Hur det ligger till med formandet kommer vi kanske aldrig få reda på men delar av dem består antagligen av ihåligt korall och då detta inte håller vatten dör gräset som växer på kullarna under sommaren. Dessa blir då helt bruna, i konstrast till resten av landskapet som är grönt, därav namnet Chocolate Hills. Det var häftigt att se dessa formationer, då de är helt unika och något liknande finns inte på någon annan plats på denna jord.
Utsikten över Chocolate Hills uppe från en av kulltopparna
Efter att ha sett Chocolate Hills kände vi oss nöjda med dagens tripp till Bohol och vid halvtvåtiden var vi tillbaka vid Alona Beach. Eftermiddagen spenderades nere på stranden där vi tog det lugnt med bokläsande i sanden och badande i havet, allt medan solen gassade och värmde oss sådär skönt som bara solvärme kan göra.
På kvällen hade vi bestämt att vi skulle träffa Fred, som bor här vid Alona Beach. Strax innan vi skulle gå bort fick vi dock reda på att han låg magsjuk, varför vi istället spenderade kvällen nere vid stranden.
Middag vid strandbrynet med fullmåne i bakgrunden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar